Rickleå premiären anno 2008

Jag tog mitt väska och begav mig norrut för att återigen ta upp kampen med havsöringarna och den beryktade hemmabyggda plast-kåtan.

För att ingen ska behöva dö av spänning så berättar jag resultatet direkt. Krippa fick en fin överståndare. Resten såg på. Nästa år smyger alla efter honom och tar hans fiskeplatser och ev. utrustningen om han blir vresig.

Annars var det som vanligt, jag fick hugg i magen och kravlade in i tältet rätt tidigt, men inte tidigast. Ã…kar’n gjorde en klockren saltomortar och förpassades in i sovsäcken.

Även blodutgjutelsen var det dåligt med, bara jimmy skar sig i fingret, men ingen akutvård behövdes dagen efteråt. Jag är väl bra, men ger inga historier att återberätta.

Dessutom var det här första gången vi fick stifta bekantskap med herr fiske-fiskal med vakthund som granskade våra pass och lät oss bjuda honom på en kaffe.

Såklart stod ett par minkar nedanför våran kåtplats och kastade rappalas hela morgonen och fick för det besväret två fina blanka havsöringar. Detta är ett typ av fiske som ingen kan bli klok på, och bara de ihärdigaste går hem och luktar fisk.

För de som vill veta mer fakta eftersom de själv är intresserade av att fiska nu i premiär-dagarna:
Vattenståndet var högt med massor av humus.
Fisket är fullständigt slumpmässigt, köp en god bok och vänta en vecka eller två.

Rickleån

Siluetter av trätoppar

Ännu en premiär vid rickleån avklarad. Jag tror det är 4:e eller 5:e året för mig nu i rad. Märkligt nog så blir vi bara färre och färre med åren, men komforten och bekvämligheten större och större. Så om 4 år sitter jag där själv i en timrad stuga, utedass och har lagt nät över ån.

Jag var väl inte 100% frisk pÃ¥ nÃ¥gon punkt men huvudsaken var att man var där, istället för att ligga hemma och simulera magsjuka 🙂 Lill-lappen var inte heller helt feberfri, Christo fick huvudvärk medan han väntade pÃ¥ att nÃ¥gon skulle börja fiska och Erkas har aldrig varit friskförklarad.

Vädret och omständigheterna var alldeles för bra för att fiskas i utan tillbringades i rök och värme istället. På natten dök en ettrig moped med en flaska överförfriskad whiskey upp. Vid det laget hade jag och Christo intagit partär-ställning i våra sovsäckar.

Fick faktiskt ett bonushugg dagen efteråt medan jag väntade på att bonnexpressen skulle transportera mig hem. Men som det brukas och bör så klev fisken av innan jag hunnit bli förvånad.

Och.. läs och häpna: Erkas överlevde och fick inga sår som behövdes akutvård.